Blixtar och dunder
har precis farit förbi här. Men några magiska under blev det inte....
I stället tror jag att det är förkylning på väg. Gubben är superförkyld, det tog en dryg vecka innan det bröt ut helt på honom och nu har min hals börjat sticka så som hans gjorde först. Han hostar och snörvlar och har ont i ett öga. JAG VILL INTE bli förkyld. Det är så jobbigt med min allergi, jag blir alltid så tät.
Äsch, nu nåt roligare. Jag visar väl ett par LO:er jag gjort i stället:
Först en med sonen och min pappa när sonen bara var några dagar gammal. Det är det första fotot vi tog på de två ihop.
Svart, vit och röd Bazzill Cardstock + en annan röd CS spillbit. Hjärtat hade jag liggande sedan jag testat en ny die, det är gjort på 2 olika röda papper och stickles glitterlim i slingan. Sedan har jag använt vit penna för ramen och datumet samt en swirl i strass från Prima. Rubriken är Quickutz Journal Grand.
Häromveckan gjorde jag ju en limefärgad LO om pappas konfirmation. Jag hade några till foton från det tillfället, så jag har nu gjort en andrasida till en.
Papperet här är Basic Grey från samma serie som det tidigare, nämligen Phoebe, detta heter Pier39. Sedan har jag använt en limefärgad cardstockspillbit från ett A4-block. Dekorationerna, dvs blomma med knapp, band och brads, kommer från ett set jag köpt på Panduro.
Och såhär blev sidorna när man lägger dem tillsammans. Jag vet inte om det matchade så bra, men papperen är i alla fall från samma serie, så det kan väl inte vara helt fel i alla fall. Skulle kanske haft samma färg på fotomattorna, vilket jag testade att ha svart på sid 2, men det blev inte alls bra, så det fick vara. Lime på den andra kanske hade funkat, men då hade jag fått gjort om alltihop och det ville jag inte. Nåja, man kan inte bli nöjd med allt. Det viktiga är väl att minnena är bevarade och det är de ju nu.
Jag märker nu att det blir en del LO:er med pappa på. Det är väl terapi antar jag, kom på nu att jag gjort många sådana LO:er den sista tiden. Då kan jag ju tänka på honom som om han fortfarande fanns med oss eftersom jag skriver lilte som om det var nu fast det var då. (Bla bla bla, vad vimsigt det blev då, knappt jag fattar själv hur jag menar.)
I stället tror jag att det är förkylning på väg. Gubben är superförkyld, det tog en dryg vecka innan det bröt ut helt på honom och nu har min hals börjat sticka så som hans gjorde först. Han hostar och snörvlar och har ont i ett öga. JAG VILL INTE bli förkyld. Det är så jobbigt med min allergi, jag blir alltid så tät.
Äsch, nu nåt roligare. Jag visar väl ett par LO:er jag gjort i stället:
Först en med sonen och min pappa när sonen bara var några dagar gammal. Det är det första fotot vi tog på de två ihop.
Svart, vit och röd Bazzill Cardstock + en annan röd CS spillbit. Hjärtat hade jag liggande sedan jag testat en ny die, det är gjort på 2 olika röda papper och stickles glitterlim i slingan. Sedan har jag använt vit penna för ramen och datumet samt en swirl i strass från Prima. Rubriken är Quickutz Journal Grand.
Häromveckan gjorde jag ju en limefärgad LO om pappas konfirmation. Jag hade några till foton från det tillfället, så jag har nu gjort en andrasida till en.
Papperet här är Basic Grey från samma serie som det tidigare, nämligen Phoebe, detta heter Pier39. Sedan har jag använt en limefärgad cardstockspillbit från ett A4-block. Dekorationerna, dvs blomma med knapp, band och brads, kommer från ett set jag köpt på Panduro.
Och såhär blev sidorna när man lägger dem tillsammans. Jag vet inte om det matchade så bra, men papperen är i alla fall från samma serie, så det kan väl inte vara helt fel i alla fall. Skulle kanske haft samma färg på fotomattorna, vilket jag testade att ha svart på sid 2, men det blev inte alls bra, så det fick vara. Lime på den andra kanske hade funkat, men då hade jag fått gjort om alltihop och det ville jag inte. Nåja, man kan inte bli nöjd med allt. Det viktiga är väl att minnena är bevarade och det är de ju nu.
Jag märker nu att det blir en del LO:er med pappa på. Det är väl terapi antar jag, kom på nu att jag gjort många sådana LO:er den sista tiden. Då kan jag ju tänka på honom som om han fortfarande fanns med oss eftersom jag skriver lilte som om det var nu fast det var då. (Bla bla bla, vad vimsigt det blev då, knappt jag fattar själv hur jag menar.)
Kommentarer
Trackback
