Midsommar kom och gick...

... och nu är det bara 2 veckor kvar att jobba tills det blir 5 härliga veckors semester.

Sedan sist så har vår "gammelkatta" eller ja, så gammal är hon ju inte, men den äldsta katten vi har i alla fall, Frida, kommit frambärande med 2 kattungar. Lagom stora så de går själv  om än på lite vingliga ben. En dag under förra veckan dök de upp på vår farstukvist. 2 pojkar tror vi att det är och helgråa båda två. En lite mörkare och möjligen långhårig.



Hon är inte dum Frida. Kommer fram med ungarna när de är som allra sötast. Vem kan motstå dem då?

Katter

Här kommer lite bilder på våra katter då.

Först ut är Hedvig som äntligen får komma i närheten av mamma Greta och mormor Frida igen, efter att deras graviditet är över och de fått sina ungar. Och det gör hon med besked:

..

..

..

..

..

..

Aaaannfaaaaall!!

..

..




Just här är det Greta hon busar med. De snodde runt varann som tre kattungar ett tag.

Sedan har vi några andra bilder från förrförra veckan när de nya småttingarna var cirka 2 veckor gamla.



Den helgråa har vi döpt till John Deere och är barn till Frida. Den vitgråa heter Karlsson och är barn till Greta.

Här kommer bild på dem tillsammans med sina mammor.



De har nyss fått mat och lilla/e Karlsson ligger på rygg och sover, precis som storebror Bamse brukar göra.

Jag har tagit ytterliare bilder i helgen, men de bilderna vill inte skutta ur min kamera för tillfället. De kommer så fort jag fått ordning på den biten.

En kattpärs till

I veckan som gått hade vi en tragisk händelse här. Den lille vit/grå randiga hankattungen låg och såg ut att sova när jag kom hem i tisdags. Han lyfte lite på huvudet och jag lät honom ligga. Katterna har ju 2 lägen: full speed eller ligga helt stilla och sova.

I alla fall så gick jag tillbaka efter en stund och då var det lite kräk på golvet, men jag visste ju inte vem av dem det var som gjort det, fast lillen låg kvar och såg inte ut att må bra. Jag lät honom vara i fred och få ligga kvar i lugn och ro. Nästa gång jag kom in efter en dryg timma så låg han utsträckt och hade slutat andas. Man blir så ledsen när sånt händer. Kanske hade han fått i sig mat för de vuxna katterna? Vi har verklien försökt att hålla dem ifrån den, men de är mycket intresserade av den och vill hellre ha den än sin egen kattungemat.

Idag har vi haft en ny kris. En av kattungarna (Bamsen) har gått in under huset (trots att vi satt för galler, men det hade de lyckats peta bort). Vi hörde hur den mjauade under huset, men vi kunde inte se den. I morse gick den dit och vi har hela dagen på olika sätt försökt locka ut den. Den hade med sig sin lurviga kompis, men hon kom ut, så vi trodde att han bara inte hittade hålet att ta sig ut i. Fast det är ju flera "katthål" runt huset, så något borde han väl hitta.
Dock gick dagen och han kom inte ut. Vi hörde honom nära ett av katthålen, men kunde inte se honom. Sonen lyckades t o m krypa en bit under huset för att försöka se den, m,en kunde bara höra den. Nu började det bli sent på kvällen och något måste göras. Några brädor på altanen skruvades bort så att vi det kanske skulle gå att kika ner i katthålet. Nu gjorde det inte det, men det gick att få in mobiltelefonen med kamera och se att katten satt nere i ett djupt hål alldeles under katthålet. Den klarade inte att ta sig upp på egen hand utefter den jordiga cementväggen. Diverse klätterhjälpmedel firades ner i hålet och till sista så fick ungen tag i ett blått balsnöre som den klamrade sig fast i medan sonen firade upp honom. Glädje!!!
Majsvälling och kattungefoder väntade som han åt med god aptit.

Nu blir det inlåsning i pannrummet som gäller, tills de skall hämtas till nytt hem i slutet av nästa vecka. Vi vill inte riskera fler rymningar nu. Som tur är så kommer det väl inte att blir så fint väder till veckan som det varit denna vecka, då de verklien har njutit av att ligga ute och sova i blomrabatten (den ena pionen kan jag glömma i år, den är nedtrampad av små katt-tassar.) När de sovit och ätit så har det sedan varit full rulle runt blommorna i rabatten och upp och ner på altanen en stund innan nästa vilopaus. Igår satt jag och tittade på den och skrattade ibland högt för mig själv åt deras luftsprång och slagsmål.

Hålet den ramlat ner i är dryga dm brett och några meter långt och dryga metern djupt. Det är från när vi renoverade för 19 år sedan. Tidigare var det en liten källare under den gamla verandan. Den tog vi bort och sedan murades det upp en ny vägg där ytterväggen skulle vara, medan den gamla muren till källaren fanns kvar. Däremellan var alltså detta hål. Vem hade trott att det många år senare skulle gå en kattunge och dratta ner i det hålet? På något sätt kanske vi får försöka att fylla i grus i hålet, hur vi nu skall komma åt att göra det, när katthålet in under huset är ca 1 dm brett och högt och drygt det djupt. Det går ju liksom inte att skotta in rus med spade då.

Ja, det var helgens äventyr. Nu är denna i övrigt härliga helg snart slut och en veckas arbete väntar.

Sov på min arm...

Igår satt jag ute med kattungarna när det var fint väder. Dock hade de en tendens att vilja rymma. Två av dem försvann under altanen och den ena av dem kom inte tillbaka varken med lock och pock från mig eller mamma eller storasyster. Till SLUT efter säkert 1,5 tim lyckades jag få fram den. De andra tre fick välling och efter att ha tvättat sig och busat lite så somnade de. Två av dem i mitt knä och den tredje på min arm när jag klappat den en stund.

Är man söt eller.....



Denna har nu (troligen) fått namnet Ivar och den andra lilla gråa som skall till Högsäter skall heta Lotta.

Nya kattungebilder

Kolla så gulliga de har blivit nu. Först kommer en bild av den lille som skall bo i Högsäter. Han "sprang" eller gick i alla fall in under bordet och efter en stund lyckades jag fånga en bild där den satt såpass stilla att det blev en osuddig bild. Den är väl så go så man vill äta upp den lilla nallebjörnen.



Sedan lyckades jag få en bild där nästan alla kattungarna är hyfsat stilla så de kunde vara med på en och samma bild. Inte riktigt klar utan lite suddig men i alla fall.



Fr v. 1. skall flytta till Högsäter, 2 skall bo kvar här, 3 skall flytta till Högsäter 4 Söker nytt hem.

Kattungar förra helgen

Måste visa en bild jag tog i förra helgen. Jag lyckades att fånga alla 4 kattungarna på en bild. Nu tror jag inte att det skulle gå, för nu har de lärt sig att gå med magen upp från marken, så nu går det undan lite bättre. De har också börjat lite smått att leka med varandra och jaga varandras svansar och brottas litegrann. Men det är fortfarande väldigt vingligt, så rätt som det är så drattar de omkull.

Här är i alla fall bilden på de små trollen:



Den till vänster blir nog kvar här hemma. Det är Gretas lilla (störst). Hon  (som vi tror att det är) skall ha ett namn som börjar på H. Vi behöver hjälp med det. Tänk "tant". Våra honor har ju hetat/heter Ruth, Frida och Greta. 
Den lilla busen som biter i hennes öra skall flytta till Högsäter, så den behöver jag inte ge något namn. Den är så söt, har liksom en vit mustasch vid munnen.
Nästa lilla brummelbjörn skall få följa med till Högsater, då blir det ju inte så ensamt för dem.
Och så har vi den ljusa till höger med ett M i pannan som bara ropar och vill flytta en bit utanför Vänersborg. Undrar om Marie kan stå emot??
Dessa tre har samma mamma, Frida och är mostrar/morbröder till den andra ljusaste. Det kanske är därför de tror att de kan bitas och bråka. Tre mot en!

Nja, jag tror inte det förresten. Alla fyra och deras 2 morsor delar på samma låda och de delar faktiskt på maten också. Jag tror inte det är så noga vilken mjölk de får i sig. Varken ungar eller mammor verkar ha någon större ordning på det. Mormor/mamma Frida är den som är mest på plats, medan Greta tar lite promenader ut titt som tätt.

Det KAN ha varit hon som tyckte det var dags för småttingarna att börja äta fast föda nu, för i lördags låg det en rejäl sork i lådan tillsammans med ungarna. Men den hade de inte klarat av att äta på, och ut åkte den också. Gillar inte riktigt sådan levande föda.

Mer bilder kommer när jag lyckas fånga dem med kameran.

Kattungebild

Jag kan faktiskt inte undanhålla denna bild jag tog i helgen.

En liten kattunge ligger på rygg i sonens knä och blir kliad under magen. Men man undrar ju om den verkligen gillar detta....



En av Fridas ungar är detta. Och den söker fortfarande ett nytt hem.

Kattungebild

Vill ni se något litet och sött?



Denna lilla/e nallebjörnskattunge skall flytta till Högsäter när han/hon blir lite större. Den skall kanske heta Bamse om det är en hane (vi ser inte det än).

Kattungebilder

De senaste inläggen har jag lagt in via mobilen, men här kommer en "kameratagen" bild på kattunge också.



Kattungen ligger på min jacka och småtittar lite. Detta är en av Fridas ungar som har fått ögon idag. Det är 2 av hennes som har fått ögon och 2 som inte fått  ögon ännu. Det är svårt att fotografera dem, för de rör sig hela tiden och piper efter mamma när jag plockar upp dem. Här ligger den lille krabaten ändå hyfsat stilla. Den kommer nog att bli supersöt när det blir lite större. Vita tassar har den och ett M i pannan.

Jag tror jag skall visa en LO jag gjort också.



Ett papper från Panduro med ett glitterlim på snöstjärnorna och ett annat glitterlim på rubriken (som fanns på papperet redan). I övrigt har jag bara använt penna i metallicblått för att skriva med. Handlar om de av-vallade snöplogskanter som var i år och även när jag var liten och gick till skolan.

Det var det för idag. Natti natti.

Bus i köket o svar till Rasmus.

Nya försök att fota buskatterna.

Greta fastnade, men blev suddig.



Papperstussen är jättekul. Nu är de ungefär lika gamla som Ferguson och Frida var när de kom till oss i fjol sommar. De bär sig likadant åt också. Bus bus bus. Full kula över köksgolvet tills dess de tappar balansen och trillar omkull. Man kan sitta långa stunder och titta på dem och jag skrattar högt för mig själv åt deras stollerier.

Rasmus hade funderingar på vad min gröna groda längst upp på sidan är.

Jo, det är räkneverk över hur många Layouter jag tänkt mig att göra i  år (en per vecka var målet, alltså 52 st) och grodan sitter där dit jag har kommit nu. Det är väl vecka 38 nu, eller hur?  (önskar, önskar, då vore det inte snö och kallt). Jag har hittat räknaren här : Tickers and tackers och jag går sedan in på den sidan och uppdaterar när jag gjort en ny, då ändrar det sig automatiskt (grodan hoppas framåt)  både här i bloggen och i mina inlägg på Scrappiz, där jag också har denna ticker.

Stackars Ferguson och stackars knäppa Frida

Han "blev borta" i torsdags kväll. Vi såg honom inte på varken fredag eller lördag. Kom inte trots lockande.
PÅ söndag eftermiddag dyker han upp igen hoppande på 3 tassar. Han stödjer inte vä vänster framtass och verkar ha ont. Låg inne i pannrumet hela söndagen och troligen idag också, men i em var han ute en sväng, så det verkar i alla fall gå åt rätt håll med tassen. Undrar vad han har råkat ut för och var han har varit.

Knappa Frida då. Ja hon har varit instängd i huset hela dagen idag, och med LARMET på. När ja gick idag morse var det ju mörkt. Jag satte på larmet och släckte ytterbelysningen innan jag gick ut och låste dörren. Förmodligen smet hon in bakom ryggen på mig innan jag fick igen dörren. Stackars Frida och stackars kattungar som varit ifrån varandra från halv 7 till halv 3 när gubben kom hem. Larmet hade löst ut så hon blev säkert jätterädd då. Hon hade försökt ta sig ut genom fönstret, blommor var nerrivna. Var hon mer har varit i hela huset upptäcker vi väl så småningom.

I fortsättningen får jag vara ännu mer noggrann när jag går så hon inte smiter in. Jag vet ju att hon gärna vill göra det, men jag har ju alltid tidigare sett när hon smitit förbi mig.

Bilder vill Katarina ha....

Jag har tagit 57 bilder ikvall på kattungarna, men den enda som blev skarp är denna:



Det är den första bilden jag tog och det är ungefär som om Frida säger "Kommer du nu med din kamera igen. Försök få bilder på ungarna om du kan"

Denna bild fick jag också:



Den blicken! "Kan du få någon bra bild, eller?"

Nä, det kunde jag ju inte. Jag får göra ett nytt försök i morgon igen. De satt inte stilla så värst långa stunder, så nästan alla bilder blev suddiga och blev de inte det så tittade de bort och det är ju det söta  ansiktet man vill se ju.

Mamma Frida är rätt så tålmodig i alla fall. Här använder ungarna henne som klätterställning och busar över hennes rygg. Hon fick sig ett bit i örat och hennes svans var en trevlig leksak tyckte Gråtass.



Sådär en bild med kattungar på i alla fall.

Buskatterna på rymmen

I morse rapporterade maken att en av kattungarna hade smitit ut ur sin låda. Det var faktiskt väntat, de senaste dagarna har de "klättrat på väggarna" och velat ta sig ur lådan. Inte så jättebra egentligen, för golvet är inte direkt varmt med ren cement. Kanske bäst att han fixar en lucka i lådan så den kan ta sig tillbaka in igen också.

Vi har dem inne i köket varje dag så de får lite större yta att röra sig på. Igår SPRANG lille Gråtass omkring på golvet när maken ville fånga upp honom.

I morse försökte jag att ge dem lite kattungemat. Hade köpt en liten förpackning som är speciellt för kattungar. Jag lyckades lura i dem en LITEN bit vardera, men sedan ville de inte mer. Vi satte in maten i lådan så att Frida kanske  kunde göra sig nytta av den i stället, hon behöver mycket näring nu när hon skall ge di åt de små busarna. Men VEM lyckades äta upp maten? Jo STORE charmören Ferguson, som inte alls behöver någon näringsrik mat. Han växer och blir så stor och ståtlig så. Han var ju större redan från början och kastreringen har inte gjort honom mindre direkt.

En bild till på sötisarna

På fotokursen jag gick, så klagade jag ju på att jag inte kunde ta bilder på mina katter för att de var för rörliga. Än så länge är de här småttingarna HYFSAT enkla att fota. Det blir ungefär 1-2 bilder av 4-5 som är användbara. Bäst att passa på medans de håller sig såpass stilla ändå.



Det kanske var dumt att ta dem ur lådan så de får lust att röra sig på större ytor. Idag klättrar de upp efter kanterna på lådan där de bor. Mamma Frida har börjat gå ur lådan och lägga sig på trappan i stället. Så nu ligger Ferguson på översta trappsteget  (är för varmt att ligga OVANPÅ pannan när det är eld i den) och Frida på nästa. (en liten trappa är det med 2 trappsteg) Det gäller att se sig för när man skall in i pannrummet minsann, så man inte kliver på någon katt. Blir nog kul värre när småttingarna lyckas ta sig ur lådan också. Dröjer säkert inte länge till. Då kommer man inte att kunna smyga in i mörkret.

Nu GÅR kattungarna.

Jisses, så fort det går framåt, från att ha varit som små råttungar till att nu vara precis hur sööta som helst.

De har fått namn under helgen också. Den lilla ljusa verkar vara en hane och heter då inte heller Grålle, utan Gråtass som Grållen kallas i Norge. Och då får ju lilla honan (den mörka) ha ett namn på samma bokstav. Greta fick det bli. Hon är så lik sin mamma Frida när hon var i ungefär samma ålder.

Såhär såg de ut igår:



Här sitter lilla Greta och funderar på om hon skall ge sig ut på det halkiga golvet eller stanna kvar på handduken.



Här har lille Gråtass tagit sig tillbaka till handduken efter en halkig tur ute på det hala golvet.



Är de inte ljuvliga så säg.

Kattungarna..

...är så söta så man vill äta upp dem.












Såhär ser de ut idag. De är inte lättare att ta foton på än tidigare. Här har jag tagit med dem in i köket och lagt dem på en frottéhandduk på golvet. Då glider inte tassarna iväg som när de ligger på något halare underlag, så då klarar de av att lytfa lite på huvudena istället för att bara  försöka balansera upp hela kroppen.

Den lilla ljusa är den som skall få bo kvar här. Den lite mörkare vill ha ett annat hem när han/hon blir stor nog att lämna mamma.

Kattungar 081107

Såhär såg de ut i fredags morse innan jag åkte till jobbet. Nya ögon hade de fått under kvällen/natten innan. De blir bara sötare och sötare.



Vi tror att det är en hane och en hona, men det är lite svårt att se ännu.

Tre små grå trollungar

Idag när jag kom hem så hade vårt djurinnehav mer än fördubblats sedan i morse.

Det här är vad Frida åstadkommit i sin låda i pannrummet. (katterna får ju bo där eftersom jag är allergisk)



Inget bra foto, men det var extremt svårt att fota dem, för alltid var det någon av dem som rörde på sig. SÅ HIMLA SÖTA. Jag tror faktiskt inte att jag har sett så nyfödda ungar tidigare. Vi har ju inte haft någon katt som fått ungar förut. Vår kära Ruth var ju steril från födseln.

Hur vanligt är det egentligen med kattungar i slutet av oktober?  Jag tror det var Ferguson som varit i farten det sista han gjorde innan vi åkte till veterinären för kastrering. De är ju så gråa allihopa. Frågan är hurdana de blir, kattungarna, om det är brorsan som är pappan. Inavel?

Redan 2 katter är ju egentligen mer än vi tänkt oss. Nu har vi FEM!

Kastrerade Ferguson i fredags

och sedan på lördag eftermiddag släppte vi ut honom igen. Han var runt huset en stund, åt bra och så, men på kvällen var han helt borta. På söndag morgon satt han inte heller på sin vanliga plats på trappan och väntade på mat. Vi såg honom inte på hela söndagen, var ute och letade och ropade, men ingen Ferguson. Vi kastrerade honom ju för att vi ville att han skulle stanna hemma och inte bli borta som våra tidigare hankatter blivit efter ett par år.

I morse var han inte heller på plats och inte när gubben kom hem efter förmiddagsskiftet heller. MEN när jag kom hem efter jobbet, då hade han kommit tillbaka och satt i pannrummet ovanpå pannan som vanligt. Då fick han komma in och få sin behandling mot kliandet i örat, som vi också frågade om när vi ändå var hos veterinären. Han skall ha droppar i örenon 2 ggr om dagen i 14 dagar, så nu gäller det att han håller sig hemma i fortsättningen, den lille dummern. 

Katterna har det mysigt

Jag måste visa en bild jag tog på "kattungarna" igår. De är ju inte så mycket kattungar längre, uj vad de växer, men till humöret och leklusten är de minsann kattungar fortfarande. Hade dem runt mig i köket i morse och det var rallybana runt benen på mig när de fick tag på en liten plastbit att jaga. (En sån fyrkantig med hål och flärp som sitter runt brödpåsar) Båda skulle naturligtvis ha samma plastbit, fast jag hittade en till som jag gav dem.  Hihi, roliga är de.

Ja och så var det bilden då. De "bor" ju i pannrummet för det mesta, eftersom jag är allergisk mot pälsdjur. Kan bara ha dem runt mig en liten stund. Men det funkar bra såhär att de bor i pannrummet och får hälsa på inne i köket ibland. Så gjorde Ruth också, fast de första åren bodde hon med brorsan (brorsorna) i ladugården. Det var när vi hade kossor så det var varmt och skönt där.

Jaja, bilden kommer, här:

image262

Är inte Ferguson FÖR SÖT när han ligger utanför Frida och håller tassen om henne. De ser ut som om de tyckte att jag skulle försvinna och inte komma där och störa när de vilade middag....

Så jag tog några bilder med min gamla HP-kamera och gick därifrån igen. Denna bild blir nog scrappad så småningom, när jag hittar någon bra rubrik att skriva till.

Tidigare inlägg
RSS 2.0